Då Nu Framöver

Ett par månader har gått sedan flytten och vi har spenderat en trevlig julafton här i huset tillsammans med familj. Utanför fönstret ser jag snödrivor lika höga som grannens brevlåda. Kommunen skottar här när de känner för det, gärna efter att snön lagt sig decimeterhög och frusit till is. Ibland sitter bilar fast i backen längre upp på gatan och senast något liknande hände måste varit 2010. Om det hände här vet jag inte, på den tiden bodde jag i en lägenhet lite utanför stan och trots att en dag i 2010 slog snörekord så var det troligtvis inte lika farligt som här ute i bushen. Det kostar inte kommunen lika mycket att skotta 6 km från stadshuset som det gör någon mil längre bort. Fast skit samma vad kommunen gör av de pengar de kräver från oss varje månad. I slutändan är det siffror som inte har något värde.

De flesta flyttlådor är uppackade och har blivit donerade till en annan familj som ska flytta inom kort. Några av lådorna blev aldrig ens uppackade och står uppradade i pannrummet tillsammans med all annan skit som inte har någon plats i huset. Förutom servern då, den står på en hylla i samma rum av den anledning att det är precis där den ska stå. Ett par rum från servern finns bastun. Det mest heliga en finsk människa kan önska sig och av någon anledning står den här i vårt hus källare.

Det är märkligt det här med mål. När målen väl blivit uppfyllda, vad ska du göra då?

Målet att skaffa hus är uppnått. Uppfart och garage. Källare och bastu. Uterum och tomt. Fan, det finns till och med en gräsklipparrobot. Ska köra igång den jäveln till våren och se vad den går för. Dra fram grillen vi fick i inflyttningspresent och knäppa en bärs i bar överkropp. Svära åt grannen som klipper sina buskar med motordrivna verktyg. Spruta vatten på grannkatten som av någon anledning tror att han äger vår mark och pissar revir på Volvon. Vinka glatt åt surgubben som stirrar ut på gatan från sitt köksfönster. Stirra ut mot grannens tonårsbarn från mitt köksfönster när de anordnar föräldrafria-fester.

När jag tänker efter så finns det en hel del att göra. Vilken tur att jag har en bra plats att journalföra alla händelser.

Digital arkeologi

Installerade om ESXi 6.5 på servern som numera är döpt CarlXVI efter vår kära konung. DNS:en verkar dock ha svårt att uppdatera sig så den är mest känd vid IP just nu. Installationen la sig i alla fall på medföljande SD-kort så SSD:n påverkades inte av detta. Började gräva efter data i webbklienten men hittade ingenting särskilt, däremot hittade jag disken via CLI. Ett par googlingar senare hittade jag ett kommando för att mounta disken så den syntes även i webbklienten. Där fanns en ensam VM vid namn Ash.

Mina tankar gick osökt till Evil Dead och Ash Williams samt vad förra ägaren skulle kunna ha för relation till honom. Startade upp Ash och möttes av en login-ruta i CLI. Hade inget lösenord som fungerade och även fast jag tog mig förbi detta vid ett senare tillfälle så gjorde jag på ett annat sätt först. Orkar inte skriva om det tekniska då det får mig att tro att jag är på jobbet, skrivandes på systemdokumentation till kund. Inte så roligt så det kortar jag ner: Hittade Ash:s vmdk, tog ut den med hjälp av WinSCP och googla på hur dessa kan mountas i Windows. Hittade ett program som jag inte minns namnet på och mountade disken. Letade runt i Linux-strukturen och hittade en user vid namn Minecraft.

Visade sig att Ash en gång varit en Minecraft-server och namnet var mer relaterat till Pokémon än Evil Dead. Servern körde nämligen en Pokémon-mod.

Så nu vet jag det, gött och sånt.

När gamla minnen finns kvar

I lördags, under ett tillstånd av grov bakfylla, öppnade jag Tradera-appen på min telefon och såg att en server låg ute för bud. Jag hade sett den ett par dagar innan men trott att auktionen skulle ta slut dagen innan, samma tid som jag befann mig i ett kundmöte. Mitt hjärta började slå hårdare och jag undrade om det var det sista av gårdagens sprit som var på väg att brytas ner eller om det var insikten att jag hade en chans att vinna auktionen. Precis innan jag kollade mobilen hade jag bestämt mig för att sova ett par timmar men detta såg jag som ett tecken. Vann auktionen till vad jag tycker var ett rimligt pris, därefter somnade jag in… ett par timmar åtminstone.

Nu, några dagar senare, har jag hämtat ut servern från mitt postombud och påbörjat hackandet. Det visade sig att förra ägaren skitit blankt i att rensa burken innan frakt vilket är rätt märkligt. Anledningen kan vara brist på ett säkerhetsmedvetande men då ter det sig märkligt hur en sådan person införskaffat sig en server med separat SD-kort för ESXi samt externt RAID-kort för att väga upp det primitiva kort som medföljer. Vilka anledningar det än funnits bakom detta o-/medvetna beslut så gör detsamma, servern är här och jag är kär (rim och reson).

Har precis installerat en ny ESXi på SD-kortet och ska börja utforska om förra ägarens data ligger kvar. Förhoppningsvis hittar jag ingenting för olagligt, hade varit tråkigt om polisen behövde komma hit och beslag ta servern innan vårt förhållande ens börjat.

Ormen spejar och hugger

”Playstation 4 har äntligen blivit hackad!”, utbrast han och stoppade handen i någon annans bralla.

Bara version 4.05 dock och med tanke på att versionen har ett par år på nacken är det stor chans, eller risk beroende på ens livsåskådning, att just ditt PS4 har en högre version och därmed är utesluten ur coola klubben. Åtminstone du haft den online sedan strax innan FFXV släpptes. Det här inlägget handlar om spelen som släpps i samband med detta.

Just nu väljer folk att främst släppa sina spel nerpackade och uppstyckade på diverse skumma fildelningssidor. En av dessa är zippyshare och ja, ni hör väl på namnet att det låter lite skumt och gör ni inte det så är det skit samma. Detta leder till att varje spel består av allt från 23 till 51 länkar beroende på spelets storlek. Att klicka på alla dessa länkar en efter är inte så jävla gött tänkte jag och började skriva ihop ett Python-skript.

Skriptet, som jag kallar zippydl, går in på varje spellänk och letar fram en direkt-nerladdningslänk.  Därefter laddar det ner filen till hårddisken och fortsätter med nästa länk.

Det låter inte så intressant men det roliga är att just zippyshare har ett javascript som försvårar processen lite. De gömmer nämligen en del av direktlänken med en matematisk uträkning som genereras av ett javascript. T.ex:

/d/yIpVMg6I/” + (277661 % 51245 + 277661 % 913) + ”/filnamn-del01.fil

Intressant!

Zippydl letar citerad rad ovanför med hjälp av regex i sidans källkod. Därefter styckas raden upp i tre olika delar med ytterligare regex:

  1. /d/yIpVMg6I/
  2. (277661 % 51245 + 277661 % 913)
  3. /filnamn-del01.fil

Dessa delar sparas i varsin variabel för senare åtkomst. Den andra delen räknas ut och summan blir ett värde som sparas i en egen variabel. Dessa tre delar sätts ihop igen, tillsammans med lite http://etc i början ja katso täältä:

http://www114.zippyshare.com/d/yIpVMg6I/21545/filnamn-del01.fil

Du kanske noterar att länken ovan börjar med www114? Du kanske till och med misstänker att denna siffra ha något annat värde beroende på länk? I så fall är du rätt ute, den där siffran kan ha ett annat värde. Pieni regex ratkaisee paskaa.

Än så länge funkar skriptet okej. Hade lite problem på en server där jag fick slut på hårddiskutrymme och nerladdningen slutade mitt i en lista. RAM-minnet blev slukat också i början men det problemet är nog åtgärdat. Var tvungen att lägga till ett option i en GET-request och lite sånt.

Ska titta till skriptet för att se hur det går, håller på att provköra det på en lista iihk!

Edit (som skrevs innan inlägget publicerades): Det funkar bra, fifan vad najs.

Snart flyttar vi till hus

Jag och jossan började semestern med att köpa ett hus. Snart är det dags för inflytt, då kommer jag få ett rum för alla mina leksaker. Och en bastu. Det kan nog vara det bästa med hela flytten, efter att ha ett eget hus tillsammans med min sambo så klart…

Längta inte tillbaka men minns

Klockan är 00:05 en lördag natt (tekniskt sett söndag) och framför mig finns ett glas whisky. På datorskärmen visas sex år gamla blogginlägg och ur hörlurarna strömmas gamla Kent-låtar för att sätta stämningen. Sex år är ganska lång tid känner jag, det har hänt en del sedan jag skrev inläggen jag läser.

Det som slår mig när jag läser är att jag var ganska bra på att formulera mig i text, ibland till och med rolig. Det som också slår mig är det faktum att jag bar på väldigt mycket ilska förr. Många inlägg handlar om jobbet och de känslor jag kände för det. Emellanåt dyker ett inlägg upp där jobbet antingen är en setting, eller inte medverkande alls, och innehållet kan vara vad som helst. Vilken resa det är att läsa dem.

Jag kommer behöva skriva lite mer i framtiden känner jag. Mest för min egen skull. Jag vill kunna läsa om mina bravader när jag är äldre men framför allt vill jag öva på denna konstform som kallas skrift. Ska ju skriva en bok nån gång i framtiden, det tyckte åtminstone några av mina vänner från förr.

Vi får väl se hur det blir med den saken, om jag får slut på mail att skriva nån jävla gång så kanske det ska gå vägen.

Tankar för kvällen

Jag skriver inte så ofta längre. Eller jag skriver mail och rapporter i jobbet. Mina mail tar oftast flera minuter att skriva då jag vill (försöker) vara tydlig så det inte finns utrymme till missuppfattning. Jag tycker ett mail ska vara lättläst och det ska se bra ut vid första anblick. En del mail jag  får ser ut som fan, ärligt talat. En världslig sak att bry sig om så klart men att fylla ett mail med gemener allena känns lite väl slappt. Så bråttom kan vi inte ha det i dagens samhälle. Att runda av mailen genom att manuellt skrivna ”Med vänliga hälsningar” är en bonus men egentligen menlöst med tanke på att det finns något som kallas signaturer som gör detta per automatik. Jag lägger nog närmare en timme på att skriva mail i jobbet men blogginlägg skriver jag däremot inte. Man kan väl likna min relation med skrivandet med en person som en gång tränade regelbundet men nu för tiden bara går till och från bilen.

Vet inte när jag skrev mitt senaste inlägg men när jag tänker tillbaka så minns jag ett inlägg jag skrev efter jag flyttat till den här lägenheten. Då skrev jag om mitt humör och att det var annorlunda mot vad det varit när jag bodde på Råslätt. Jag kände mig, för första gången på ett par år, ganska okej med läget. Sen vad det verkligen berodde på kan jag inte svara på. Jag började plugga, träna och äta bättre i samma veva så det finns fler orsaker att välja mellan.

Jag nämnde även i inlägget att jag inte kände för att skriva lika mycket längre. Mycket av de texter jag skrivit har kommit från ett blödande hjärta. Bildligt talat och konstnärligt uttryckt, så klart. Känslorna jag bar på förr var oftast tunga av vardagshändelser men även mina egna hjärnspöken. Som jag en gång kallade min blogg: Halvblodsfinsken som tänker för mycket. Den sista delen sade egentligen allt. Jag tänkte för mycket och det gör jag fortfarande. Skillnaden nu är att jag är medveten om mina tankar, åtminstone ibland. Jag brukade låta tankarna övergå i känslor, oftast negativt laddade, och lät dem föra mig till bristningsgränsen. Väl där satte jag mig framför bloggen och började skriva.

Som jag skrev innan så är jag emellanåt medveten om mina tankar. Ibland låter jag dem styra av ren vana, andra gånger så tar jag ett steg tillbaka (också bildligt menat) och funderar på varför de uppstod. Den känslan jag får då är svår att förklara. Den känns ren på något sätt, som att jag står på armlängds avstånd från det som händer. Känslan är varken positiv eller negativ, den bara finns där. Innan du som läsare börjar bli orolig så låt mig försäkra dig om att jag inte befinner mig i en psykos. Åtminstone inte just nu och jag tror inte jag befunnit mig i en heller för den delen. Det du läste var bara ord jag använde för att försöka förklara något jag inte kan förklara. Med det sagt så känner jag för att runda av, gå på toa och sedan lägga mig i sängen för att sova. Tack för att du tog dig tid att läsa mitt inlägg.

Med vänliga hälsningar,

Jimmy

 

Senaste spelen i korthet

Yakuza 0 – En ung Yakuza-medlem vid namn Kazuma Kiryu. Hamnar i lite trubbel efter att ha delat ut ett par knogmackor med tillhörande smörgåsbord av misshandel till en snubbe som lånat pengar av fel person. Personen hittas död och snuten misstänker brott som man så borde göra när en mänsklig slagpåse hittas med ett skott i pannan. Kiryu är oskyldig men hela fadäsen orsakar problem för hans mentor och han bestämmer sig för att lämna familjen. Detta gör att han kan undersöka vad som hänt på egen hand.

Börjar bra, mycket story och alla pratar japanska. Överdrivna fighting-sekvenser och fåniga side-missions. Alla pratar japanska.

Nioh – En västerländsk samurai vid namn William Adams. Börjar i en fängelsehåla i 1600-talets London men lyckas fly tack vare sin guardian spirit. Hittar lite vapen och rustning vilket gör det möjligt för honom att slakta sin väg genom fortet han befinner sig i. Tar sig upp till ett torn där han möter en avrättare som ironiskt nog blir avrättad. En flintig snubbe med ett gäng tatueringar på ansiktet – som skulle begränsa honom till lågavlönade jobb om ens något i dagens samhället – kliver fram och återuppväcker den avrättade avrättaren till någon sorts avrättad avrättardemon. William vinner, får sin guardian spirit bortrövad och blir nedskjuten till havet. Tar sig till en japansk ö och där börjar det på riktigt.

Ninja Gaiden möter Dark Souls/Bloodborne. Svåra fiender och ännu svårare bossar. Varje strid känns avgörande och blodet sprutar när lemmar flygar. Kass inventory-hantering men det är en petitess i det stora hela. 80% pratar japanska, 10% pratar engurish, 5% pratar engelska och resten pratar okänt språk.

Teknikens kväll

Efter en riktigt fet kebabtallrik a la Happy Time så kände jag för att sitt vid datorn. Ordnade om strukturen för webbsidan och tog fram en ny till min sambo tillsammans med en subdomän. Tanken är att hon ska få visa upp sina virkade smådjur men först behöver jag hålla en wordpress genomgång för henne. Vi får väl se var det slutar…

Utöver detta satte jag upp en VPN så jag kan vara hemma fast jag är borta.

Final Fantasy XV – 72 timmar senare

Det tog runt 55 timmar att varva spelet men inte att bli klar med det. Har fortfarande en massa saker att göra, men så här 72 timmar senare känner jag för att lägga spelet åt sidan. Åtminstone för en stund. Är fortfarande sugen på att fortsätta spela men då huvudstoryn är klar, och det kommer komma ut extramaterial med tiden, så ska jag ge andra spel en chans.

Lyssnade på P3-spel idag där de flesta av dem sågade spelet och klagade på att det inte levde upp till deras förväntningar. Vissa av dem förväntade sig även ett annat spel än det de fick och då är det klart att de blev missnöjda. Jag förväntade mig inte så mycket däremot och blev positivt överraskad. Ett av de bättre spelen jag lirat och att jag lagt ner 72 timmar på det säger en del.

Det var väl det.