I onsdags hörde jag av mig till Bygginvest, ett fastighetsbolag med de bästa hyresrätterna i stan åtminstone i mitt tycke. Har bara ringt dit två-tre gånger innan och min generella uppfattning är att de aldrig har någonting ledigt vilket är rätt förståeligt. Den här gången hade de dock något som både var ledigt och intresserade mig. Jag bestämde tillsammans med kvinnan i telefonen att komma på en visning samma dag efter jobbet.

Lägenheten ligger vid Ljungarrumsskolan, ett lugnt område med en skogskyrkogård i närheten som lockar till nattliga promenader. Själva lägenheten är en tvåa på lite över 50kvm, renoverad för ungefär två år sedan med tapeter och allt vad det innebär. Det såg bra ut så jag tvekade inte att lämna en intresseanmälan innan jag åkte hem.

I fredags ringde jag dem för att kolla hur det hade gått och fick beskedet att lägenheten tilldelats mig. Det går inte att beskriva lättnaden jag kände och resten av dagen jobbade jag med ett leende på läpparna. Trots att det bara gått någon månad sedan jag sa upp min nuvarande lägenhet så kände jag hur en tyngd lyftes från mig. Den vakande stressen och ångesten som pyrt i mig under julledigheten försvann och jag kände mig utmattad.

Sov riktigt gott den natten.

Nu tänker jag på hur bra det här året har börjat och det känns klyschigt att säga så med tanke på att det fortfarande är 11 månader kvar innan det tagit slut, och två månader tills jag ska flytta. Men vad gör det?

Är sinnet gott, är allting gott.

Äpplenas tid är förbi. Smällde i mig två gröna bestar vid halv åtta-rasten och nu har jag magknip som heter duga. Katterna vrålar då det är den tiden på månaden, och jag sitter framåtböjd i min stol och väser åt dom att knipa igen.

Som om de lyssnar.

Klockan blir 23:06 och i samma stund som jag drar kortet för att stämpla ut så släpper ångesten som byggts upp inom mig de senaste timmarna. Det börjar bli en vana, en riktigt otäck sådan.

Allting förändras när jag tittar ut och se det tjocka lagret av snö som ligger på marken. Riktig kramsnö som inte smälts bort av asfaltens kalla yta. I luften finns mer av detta vackra som sakta tar sig ner och lägger sig som ett mjukt täcke över vårt kalla och dystra land. Ett leende smyger sig fram på mina läppar.

På vägen ner till parkeringen går personer som försöker gömma huvudet i jackan, som håller händerna vid kragen och gör sitt yttersta för att hålla sig undan detta väder. Besvärade miner pryder deras anleten och i sina tankar svär de över det faktum att bilen blivit begravd i snö. Denna tanke rör mig inte i ryggen. I mina tygskor passerar jag dem, ökar farten för att snabbare få ge mig ut på vägarna.

Den här kvällen är det inte hemkomsten som lockar, det är färden.

Jag sveper handen längs med bildörrens kanter för att snön inte ska ramla in när den öppnas. I bilen hämtar jag snöborsten, sätter nycklarna i tändlåset och vrider igång. Saabelle morrar till och vaknar till liv. När hon upptäcker den snötäckta parkeringen lugnar hon ner sig. Jag börjar varsamt borsta av henne från all snö och i den stunden känner vi samma sak.

Ute på vägarna fylls jag av ett lugn som inte varit mig nära på över ett år. Tankar färdas tillbaka till den natt jag bestämde mig för att åka upp till dalarna.

Mörka landskap, vita vägar och en lugn röst på radion som fyller det tomma sätet bredvid mig. Det är en falsk känsla av närhet, men det bryr jag mig inte om. Ibland behöver vi alla komma bort och lura oss själva för stunden. Det är något vi behöver för att överleva den gråa vardagen som annars är vårt liv. Nå, att alla lever i samma vardag som jag är att ta i, men många kan nog känna igen sig i det jag skriver.

Väl framme stänger jag av Saabelle men låter radion vara på. Jag sitter kvar en stund och minns tillbaka.

Under julledigheten hade Steam en vinterrea där jag passade på att köpa ett antal spel. I detta inlägg hade jag tänkt skriva lite om Terraria.

Det är som ett Minecraft i två dimensioner och med pixelgrafik. Du hugger ner träd, bryter malm och bygger hus i din egna lilla värld. Allt eftersom du byggt mer och upptäckt fler saker, så börjar folk flytta in i dina bostäder.

När det är ljust ute så passar det fint att samla på sig virke och plantera ut nya träd där du fäller dem. När natten börjar falla är det bäst att i början hålla sig inomhus eller gräva ner i en grotta för att samla metaller. Det är inte helt nytt alltså, men förbannat roligt.

Provade det idag för första gången för några timmar sedan och har suttit där sedan dess. Vilken tur att man jobbar kvällsskift nästa vecka.

I bakgrunden ljuder Pink Floyd.

Jag loggar in i bloggens administratör-panel och möts av en syn jag aldrig förr skådat. Min herre Sebbz, vars blogg ni kan hitta här till höger, har uppdaterat WordPress och på så sätt gjort allting mycket enklare och smidigare för min del. Ett meddelandefönster på sidan talar om för mig att min webbläsare är för gammal. Den har helt rätt, sitter på laptopen nu och den har samlat damm i vardagsrummet de senaste månaderna.

Tack Sebbz, du får mig att känna mig efter.

Som ett spädbarn som tappas ner i golvet vid födseln av doktorn, sedan han upptäckt att barnet var täckt av hår! Den allra finaste sorten hår dessutom. Dess naturliga, mörka lockar jobbar sig över hela kroppen och får en att vilja dra händerna över bröstet framför spegeln.

Man känner sig som ett retarderat barn, som beter sig som ett fan framför spegeln i brist på bättre saker att göra. ”NJERP RERP DERP” låter det ur munnen. Nu hade det alltså hänt.

Hjärnan exploderade i en kaskad av hitte-på, tjöschfeta och nazi-propaganda. Det sistnämnde är ingen säker på varför den fortfarande finns kvar i beskrivningen, med tanke på förlusten 1945, men ingen har heller klagat så de bara kör på.

Tack var det, och nu har jag glömt ett kokande ägg på kylning. Det blir en kall äggmacka ikväll igen barn.

Meddelande:

Ni ger mig hjärnblödning. Fixa skiten.

Gott nytt 2012!

Vad häftigt, det sista året i vår levande historia har precis börjat. Domedagsprofetian har startat nedräkningen och har mindre än ett år på sig att uppfyllas!

Men nu tror väl inte någon av oss på att den stämmer. Det hade varit tragiskt om mindre än ett år återstod i våra liv för hur skulle vi då få se allt häftigt som framtiden har att visa oss? Teknologi som överträffar allt vi tidigare sett, androider som hjälper oss i vardagen eller rymdresor utan dess like?

Wow.

Vi får alla se till att vi blir bättre människor detta året gentemot det förra. Så att vi en dag får se år 2013 och alla de som följer.

Utanför ljuder den gamla golfen som alltid är lika svårstartad. Föraren får igång den, däcken sladdar över isen och bilen rör sig bakåt i sin egen takt. Motorn vrålar och snart hör jag den inte längre.

För någon vecka sen så satt det två böterslappar under vindrutetorkarna. Jag undrar om föraren blev förbannad när han såg dem. Det var förvisso hans eget fel, 20 minuters parkering betyder just det.

20 minuter.

Nu har jag spelat några timmar Amnesia och kommit längre än vad jag gjort innan. Har tidigare bara kört det någon timme max och sedan tröttnat för det blev för mycket av ingenting. Alltid samma delar av spelet, om och om igen.

Men nu jävlar är det andra bullar!

Det är som känt ett skräckspel utvecklat av indiestudion Frictional Games i Helsingborg. Köpte det på steam för någon smärre summa och det är det helt klart värt, när en så liten studio har gjort någonting så här välpolerat och skrämmande.

…och det säger jag först när jag lagt min peng i kollekten.

Huvudanledningen till att jag spelar det är för att bli rädd, samtidigt som jag fångar det med fraps, vilket är ett program som spelar in under tiden man spelar. Mikrofon har jag också, så jag kan prata med mig själv och för att ni ska kunna höra mina skrik efter mamma och hjälp när någonting läskigt händer.

Den första timmen av spelet har jag redan fått ner i en film. Det hände inte värst mycket så jag gjorde det till någon form av teaser för det som komma skall. Min plan är att göra en film där jag samlar alla roliga WTF-moment som uppstår när jag skiter tegel¹. Det är alltid kul att se på film där folk blir rädda, även om man bara hör mig och ser vad som händer i spelet.

Men det ska nog gå bra.

Teasern finns på Facebook och jag antar att man måste vara vän med mig för att kunna se den. De flesta som läser detta är väl också det, om inte så får ni gärna göra något åt det - förutsatt att jag vet vem du är.

När filmen är klar så hamnar den på Facebook den med, men jag kanske slänger upp den på Youtube om andan faller in.

¹ Skita tegel - Shit bricks – Något som inträffar när du blir skrämd, vilket innebär att du bildligt talat skiter tegel av rädsla.

When you see it, you will shit bricks

Sitter med hörlurar och hög musik, men det är något som inte riktigt stämmer. Det känns som att när som helst kommer det någon och hugger mig med KNIV.

Det känns därför helt orimligt för mig att spela Amnesia i detta tillstånd, samtidigt som jag spelar in det för lulzen. Jag kommer med all sannolikhet dööö